Winston hade en period under 10 dagar då han lärde sig att sitta, krypa och ställa sig upp (självklart medan han håller i sig).

Han är fruktansvärt charmig (tycker säkert att föräldrar om sina barn), envis, han vill att det ska hända saker hela tiden och sitta still är inte speciellt roligt. Att sova under dagen är inte speciellt roligt och oftast blir det bara korta perioder på 20 minuter vilket resulterar i en trött och sur bebis. 

Nätterna går fortfarande superbra och han sover från och med att han går och lägger sig klockan 19.00 till 06.00-07.00 då han får mat och så somnar vi om till 08.30 ungefär. 

Vid lunch äter han nu gröt och innan han sover är det välling som gäller. Nu ska vi börja med smakprover på vanlig mat så vi kan utesluta ersättningen helt. 

För att sammanfatta, så har det här varit dom bästa sex månaderna i mitt liv. För varje dag som går blir jag mer förälskad i honom och det finns inget bättre än att följa utvecklingen han gör varje dag.