Han börjar ta sig framåt, även där ser man utveckling varje dag. Och det mina vänner märker mitt tålamod och mina öron av. 

Jag är helt slut. Jag har ingen energi, inget tålamod. Jag är helt tom. 

Det är skrik i princip hela dagarna, HELA dagarna. Ingenting jag för duger, han vägrar att sova, han vägrar allt.

Självklart förstår jag att det är jobbigt för honom och frustrerande att vilja så mycket men inte kunna det. Och om jag kunde hjälpa honom på något sätt skulle jag det. 

Men nu är vi uppe i tredje veckan med väldigt svajigt och gnälligt beteende. 

Jag behöver en paus.