Torsdag 29 januari

Fortfarande deprimerad utan dess like. 
Mina munsår har förökat sig och jag har nu 7 st. Varav 1 inte ens sitter vid munnen. 

Winstons kropp är gisslan och en djävul har tagit över den. Han skriker, skriker och skriker. Jag trodde att det skulle bli bättre med medicinen men någonting är väldigt, väldigt fel. Först tycker jag synd om honom, efter några timmar blir jag arg och förbannad, sen får jag dåligt samvete och gråter för att jag är världens sämsta mamma. 
Och ännu mera ångest och deprimerad. 

Tack för att det snart är helg. Jag är helt förbi. 
Och nu vaknade det lilla charmtrollet och hans "ljuva" stämma ekar i hela hemmet.